Pärlan

Så här sitter man då igen. Försenad. Igen. Fast den här gången är det hem jag inte kommer, och vi har faktiskt inte ens lyckats lämna Herrljunga än. Sitter på ett tåg som inte vet om det får gå. Har jag sagt att jag älskar att pendla? Fast just nu känner jag mig mest road, är det inte typiskt så säg? Hade det inte bara inte varit så att jag har kör ikväll.. Det känns jäkligt nedrigt om jag skulle missa det, speciellt när det bara är 10 tillfällen totalt. Tack, tågSverige. Ni gör livet roligare att leva.