Pärlan

Sådär, äntligen kan jag förhoppningsvis prata med människor igen. Denhär dagen har varit galen, har aldrig gråtit så mkt som jag gjort idag. Tror faktiskt inte att det finns några tårar kvar just nu, mina ögon är alldeles torra. Min gissning är att det dock kommer nya runt läggdags.. Eller iaf imorn.. Vet inte ens om det är någon idé att jag börjar prata om det eftersom smärtan ändå går att leva med just nu. Men ja, idag har jag sålt Rafiq. Idag var sista gången jag red honom, sista gången han gick i hagen tillsammans med Dillan, sista gången jag borstade honom, sista gången jag pussade på honom, sista gången jag grät i hans man, sista gången jag skällde på honom för att han testade att ta ett steg ut ur boxen, sista gången jag beundrade honom, sista gången han stod i sin box, sista gången jag fick säga att han var min.. Sista gången han fanns här hos mig! Och det gör ont, ont, ont, ONT! Jag har aldrig varit med om något såhär jobbigt i hela mitt liv. Jag bara hoppas att det någongång kommer sluta göra ont, att mitt hjärta ska sluta värka. Jag kan inte fatta att han inte är kvar. Ändå är det skönt att allt är över. Jag har gått och bävat för denhär dagen i ett år nu, jag har ju vetat att det skulle ske någongång. Och idag var den dagen. Har gått och upprepat "Is i magen" och "Dra av det som ett plåster" ett hundratals gånger. Har försökt intala mig själv att det var för det bästa och jag tänker fortsätta göra det. Annars tror jag att jag kommer gå under.. Jag har gråtit i sängen, gråtit i duschen, gråtit i stallet, gråtit i ridhuset, gråtit på vägen, gråtit i hagen. Det är allt för många tårar för en dag, allt för många tårar för att mitt hjärta ska klara av det. Kommer det någonsin sluta göra ont?!


Pallar inte mer nu. För tillfället har jag & min mor paus i vår sorgekväll, en kväll utan tankar. Vi kikar på Benjamin Button och har käkat ost&kex, vindruvor och druckit lite Sangria. Hade aldrig klarat mig igenom denhär dagen utan min mamma<3

Imorn blir det nog bättre... hoppas jag...