Pärlan

Jag trodde att jag kom överens med mig själv där någonstans i januari att jag aldrig mer skulle skriva en tenta. Det gick ju bra.. Nu sitter jag här igen, stressad till max(ish), med kramp i armbågen, trötta ögon och en fruktansvärd olust att sätta mig i en tentasal på fredag. Men ja, det är så dags nu. Tyvärr får jag nu klara mig utan min bästa tentapluggsHanna, men förhoppningsvis ska jag lyckas klura ut det ändå! Eftersom jag har varit lite väl slapp det senaste så innebär det också att jag hamnat något på efterkälken, men det är uppenbarligen inte något som skrämt mig ifrån att ha en riktigt jäkla nice gårdagskväll tillsammans med min bästa vän och en ordentligt lång söndagslunch ihop med min mor&far. Ibland får man helt enkelt lov till att prioritera. Det gör dock också att jag nu får spendera min söndagskväll med näsan i boken och lära mig om framsteg i tekniken under 1800-talet. Jag antar att det hade kunnat vara värre.