Pärlan

Intelligens i gladpack

Flashback

Publicerad 2014-11-27 13:52:46 i En icke-poets tankar,

När man plötsligt kommer på sig själv med att stå på ett löpband kvart i sju en onsdagsmorgon i nordligaste Norge, ja då börjar man fundera på hur fan det gick till.

Började fundera och se tillbaka på vart jag var någonstans för ett år sedan, vad jag gjorde, vad jag tänkte, vad som hände. Det känns himla konstigt att det var ett år sedan som jag och Hanna var inne i den största chocken, paniken och euforin att vi faktiskt skulle åka till Brasilien. Någon gång vid den här tiden för ett år sedan fick vi sätta oss på ett tåg till Stockholm en torsdagsmorgon för att åka och hämta ut ett visum till ett land jag aldrig sett mig själv åka till. Allt som hände var bara så himla surrealistiskt och jag vet inte riktigt om jag förstod vad sjutton jag höll på med. Ett år sedan. Känns både som det hände igår och som det hände i ett helt annat liv. Vi hade börjat fundera över den där resan redan under första året på högskolan, och helt plötsligt skulle det då bli av. Jag undrar om jag någonsin egentligen trodde att det faktiskt skulle bli allvar av de där drömmarna. Jag tror nästan inte det. Jag tror fortfarande inte riktigt på det. Trots att vi satte oss ner, kliade oss i huvudet, var vid flera tillfällen på gränsen till gråt, svett och tårar men sedan gjorde det förberedande jobbet så kom det ändå som en chock när vi väl fick beskedet. Hur gick det där till?

Känns overkligt att sitta idag och berätta för någon som undrar att det faktiskt har hänt. Jag åkte dit, jag slet, jag upplevde en massa häftiga grejer, jag skrattade, jag grät.. och jag kom hem. 5 månader. Månader som jag tror att jag fortfarande inte riktigt har hunnit smälta. Snart 5 månader sedan jag kom hem, men jag har ändå inte riktigt kunna bearbeta själva upplevelsen. Vad det gav mig, vad det inte gav mig.

And here I am och livet fortsätter att bjuda mig på märkliga och otroliga erfarenheter. Tråkigt nog är skygglapparna oftast allt för stora för att man faktiskt ska förstå hur fantastiskt man har det. Ibland måste man helt enkelt bara sätta sig ned och ha en liten utomkroppslig upplevelse och passa på att njuta över hur lyckligt lottad man är.Det jag vet är att jag är otroligt lycklig över allt som hände; att jag fick åka dit, att jag fick dela det med en underbart fin vän, allt bra, allt dåligt och att jag tillslut fick komma hem.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Pärlan

Geeky, sarcastic and rude.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela