Pärlan

Varför försöker jag ens
när jag vet att du en dag återvänder
För du lämnar mig tröstlös i sorg och i svek
när du rämnat mina murar i hjärtans lek
Jag lovade mig själv att inte ge dig en chans
för du lämnar mig alltid i ingenstans
Men så kommer du tillbaks med dina ord, dina löften
och du har mig i din ask när du darrar på rösten
Ty jag är så svag för vår stora romans
även fast jag vet vart det leder nånstans
För vi står där igen och du drar på munnen
Du har kastat ditt gift och vår dröm är försvunnen
Du ger dig iväg och jag står ensam kvar
tårarna som rinner är det sista jag har kvar
Men jag vet ju trots allt att du kommer igen
för jag är din drog och jag har det på känn
att du snart kommer åter och står stukad vid min dörr,
och scenen som spelas är den samma som förr
Du ser mig i ögonen med ånger och misär
du säger att du inte kan och vill ha det så här
Jag tvekar med rätta och minns allt som hänt
Jag vänder mig om, men lämnar dörren på glänt